Ung Med MS
Jag blev sjuk år 2016, nu är det 7 år senare.
När jag tittar tillbaka så var det kris.. ett kaos. Min variant av MS är ovanlig och aggressiv – tumefactive MS.
Mitt liv då såg annorlunda ut och den psykiska och fysiska smärta jag fick genomgå under denna tid ändrade mig i ändå in i ryggmärgen.
Då så jobbade jag i en butik med dåliga arbetsförhållanden och mycket stress medans jag samtidigt hade en dysfunktionell relation.
Stress + stress = succé.
Jag tackar min MS för det wake up call och styrka det krävdes för att lämna den relation jag var i. I min nyfunna MS hittade jag en styrka, en insikt om att jag var värd mer.
Trots att jag inte var kababel att packa en enda flyttlåda själv pga MS-besvär så var min familj och vänner mina armar och ben. Det som fungerade då var mitt långfinger. Med det som avslut på alla år av fysisk och psykisk misshandel kändes det passande.
Jag började om. Lämnade alla möbler osv till honom, orkade inte med besväret. Jag hittade en lägenhet utanför stan och där började jag och min lilla hund om. Jag jobbade till en början 25% men från att sitta i rullstol var bara det en seger. Jag började må bättre och då läkarna inte kunde ge mig med just min MS direktiv eller råd så fick jag testa mig fram. Vissa gånger tog jag ut mig för mycket och slutade på toalettgolvet gråtandes. Andra gånger gjorde segern i att klara vanliga saker igen mig hög… så som första gången jag kunde fixa en hyfsad löprunda.
Vad är MS för mig? Under tiden jag försökte fundera ut detta så lät jag diagnosen bli mig.
Jag var vilsen i det nya och dessutom att vara i min sits där allt du kan hitta, läsa om MS kanske ändå inte passar dig för du har en variant som endast ett fåtal i världen har.
“I vanlig MS är det såhär men i ditt fall vet vi inte” var en standardkommentar från sjukhuspersonal.
I min envishet så bestämde jag mig för att testa själv. Vad klarade jag av. Min förbättring gick jättefort och jobbet var det jag prioriterade, snart var jag tillbaka på 100%.
Psyket hann inte riktigt med. För några få månader sedan var jag inlagd för kritiskt hjärnödem och några månader efter det fick jag plack i en hastighet som andra byter om i. Att kastas från att vara döende som jag var till att det lugnade sig skapade mycket hjärnspöken.
Jag jobbade kvar i butiksvärlden, i olika kedjor. När “min” butik fick lägga ned på grund av arbetsbrist så kom den där vilsenheten tillbaka.
Under tiden jag fick stämpla så kände jag avsky för mitt jobb. Du behövde vara på 100% varje dag, jobba så fort du kan hela tiden. Att aldrig ha tillräckligt med tid för sina arbetsuppgifter skapar en dålig hälsa hos personalen. Jag sökte jobb lite tafatt under tiden jag stämplade, jag var en jäkla bra arbetare men inte under dessa villkor.
En fin jobbcoach fick mig att ta ett test för vad min personlighet passar i för yrken och resultatet var chockande.
Med hjälp utav henne vågade jag söka mig till en utbildning som minst sagt var utanför min comfortzone.
Att våga sig på nått nytt var skitläskigt, jag kunde ingenting. Jag som haft det lätt i skolan fick verkligen kämpa för att lära mig nytt. Min MS-oro att inte ha koncentrationen eller fokus att klara det var helt obefogad.
Idag jobbar jag som “machining operator” eller på svenska CNC-operatör på ett av Sveriges ledande företag.
Jag har lyckats ta fina certifikat i saker jag förut inte hade en aning om.
Jag har tid för mina arbetsuppgifter, istället för vad jag är van vid att vara underbemannad är vi ofta överbemmanade vilket gör att man kan vidareutbilda sig. Min MS märks inte alls av på jobbet.
Förut kunde jag få pseudoskov vid stress, dessa har aldrig kommit tillbaka sedan jag bytte karriär. Jag kan jobba heltid och ha ett liv utanför jobbet.
Till slut hittade jag honom, på jobbet. Han som ger mig världen, som gör mig trygg. Bara med honom skrattar jag så jag gråter, fulsjunger tillsammans och avslutar i ett asgarv.
Vill uppmuntra just dig som läser det här, kan jag utan förkunskaper och som i mitt huvud är rätt kass klara det så kan du.
Du som läser detta och känner dig träffad, du är värd mer.
Dela med dig av dina erfarenheter!
Du har precis läst ett bidrag till vårt erfarenhetsbibliotek. Det finns många som är intresserade av att läsa om vad just du har varit med om! Vi ger dig som medlem på ungmedms.com möjligheten att anonymt få din historia och dina erfarenheter publicerade.