Jag har stått i de funderingarna tidigare men valt att fortsätta med medicinering. Jag mådde bra och hade då gått 8 år utan skov (nu 10 år) trots att jag under denna tid varit omedicinerad större delen av tiden pga fått barn och ammat. Jag fick prata med två olika läkare som tyckte olika. En tyckte att det visade att min sjukdom gått i remission och att jag inte behövde medicin (har haft svårt att hitta någon som inte ger mig jobbiga biverkningar).
En tyckte att jag skulle fortsätta med medicin då jag var ung och i övrigt frisk och välmående med två små barn = mycket att förlora om sjukdomen mot all förmodan tar ny fart. Just det slog an hos mig och var anledningen till att jag fortsatte med medicinen (har nu copaxone).
Inga lätta val det här men i efterhand är jag glad att jag inte valde att chansa och vara utan medicinen. Jag har förhoppningsvis ett långt liv framför mig och varför chansa med något som jag kan få sota för längre fram i livet.

Så har mina funderingar gått, hoppas det var till någon hjälp även om vi har lite olika situation.