Jag vet inte om jag är stark men det finns ju liksom inget att klaga över så varför skulle jag göra det. Jag har en diagnos, och en ”sjukdom” som jag inte märker av att jag har! Ibland får man åka till sjukhuset å ta ett blodprov eller få medicin å ibland får man göra konstiga grimaser å visa doktorn att man kan stå på ett ben. Men herregud det är inte så betungande!!

Försök inte tänka för mycket framåt nu utan fundera på hur du mår i kroppen här å nu! Har du inte så värst mycket problem idag så är det ju inte så värst mycket problem idag , eller hur!?

Sen kan man ju sitta å gräva ner sig å fundera på vad som eventuellt kan tänkas hända om 20 år. Men vad tjänar det till? Förutom att du missar en massa skoj nu när du ju troligen mår å funkar rätt bra i kroppen egentligen!

I början tänkte jag katastrof tankar , å typ att mitt liv skulle vara över om 10 år osv å började därför beta av saker på min ”bucket-list”. Sånt jag verkligen ville ha gjort! Resulterade så småningom i att jag inte hade så värst mkt tid å tänka på sjukdomen för jag hade så roligt å spännande i livet liksom. Så det får bli mitt tips.
Lev å lev nu – tänk inte så jäkla mycket ! ❤️❤️❤️