Hej, Dette går bra. Fikk min diagnos 2017 och neurologen mistenker jeg har hatt det i minst 10 år före diagnos när dom ser på mina MR. Känner mig väl igen i din känsla att hela värden rasar. Hade precis fått mig en ny flickvän 2016 där man så för sig ett långt liv med barn som bara inte blev något av. Det var en känsla man aldrig förut hade känt på. Jag hade visst en högaktiv MS. Rent fysisk hade jag inga större besvär annat än lite domningar och diffusa symptom. Domningar och lite andre grejor jag tänkte berodde på andra saker i mitt aktiva liv med eget företag och en massa ansvar / stress. När beskedet kom gick alla planer i grus och det tog nog 3-6 månader att acceptera. Jag fick gilenya til en början o det funkade bra. Inga nya skov men biverkningarna efter 3 år gjorde att jag 2020 fick gå över på Mavenclad med nya skov under washout perioden från första medicinen och nya skov efter 1 årets behandling på min nya medicin. Jag valde att inte låta dessa skov trycka ner mig då jag inte fick några besvär av dom som jag märkte som tur var. 2021 var jag färdig med mavenclad behandlingen o har inte haft några nya skov och tänker inte på diagnosen i det dagliga. Har hellre inga besvär. Jag känner mig frisk – så frisk som en 43årig kille med dadbody. Under tiden efter jag fick diagnosen har jag fortsätt o driva eget företag i samma tempo jag har även fått 2 friska barn på 4 och 1 år nu. Livet är inte över på grund av detta. Det är bara en utmaning att kämpa på.