Jag känner igen mig väldigt väl. Har smärtor i fötter och ben och känner också en del oro kring framtiden. Jobb, familj etc.
Jag hade nästan själv diagnostierat mig innan vården förstod att jag hade MS så för mig hade jag redan bearbetat en del när själva diagnosen väl kom, men sen däremot kom ångest och oro kring det hela när det väl blev verkligt för mig. Efter det hamnade jag i en depression, då hade jag också kämpat länge för att bli tagen på allvar i vården.
Jag känner av sjukdomen varje dag, smärta i fötterna och benen, synen är lite förändrad sen synnervsinflammation och det kryper och domnar i benen och dem blir stumma så fort jag går mer än 100 meter.
Både på gott och ont har saker ändrats. Låter klyschigt men har blivit tydligare för mig vad som betyder något och vad som är viktigt. Är tacksam över att jag kan se till exempel, synnervsinflammationen gjorde att Jag förlorade synen på höger öga i några veckor. Jag inser att livet är så mycket mer än jobb och i dagsläget fixar jag inte att jobba heltid, så jobbar 75%, det blir än bättre balans för mig med jobb och fritid.
Nu blev det ett väldigt långt meddelande så stannar här, men finns så klart mycket mer att skriva.
Hur mår du i allt? Kram