Min barndomsvän fick MS under gymnasiet, tror han var runt 16. Han hade ett väldigt kraftigt debutskov och tappade i princip känseln i halva kroppen. Idag, ca 10 år senare och flera år av bromsmediciner, mår han jättebra. Han har backpackat i Asien, bestigit berg, utbildat sig, jobbar heltid, och har knappt några känningar av sin sjukdom.

Jag själv fick min diagnos förra året, på min 25-årsdag. Jag har inte längre symtom från mina skov men däremot har jag problem med hjärntrötthet. Det är jäkligt surt ibland, och det tror jag att man måste tillåta sig själv att känna, men som någon annan skrev så får man också perspektiv på vad som är viktigt i livet. Jag är även mer uppmärksam på kroppens signaler och ser till att inte köra slut på mig själv utan är noga med att planera in återhämtning. Det är en styrka som även många utan MS hade mått bra av att lära sig.

Vill du prata mer så finns jag på Instagram: @ellenrosika. Styrkekramar till dig, du är absolut inte ensam! <3