Hej Sofie,

Jag fick min diagnos när jag var 17 år gammal och jag kommer ihåg hur jobbigt och ensam jag kände mig i flera år och jag håller med sara och vad hon sa ovan.

För mig dock känner jag mig ibland fortfarande ensam och önskar jag hade en vän jag kuna prata med som har MS i min ålder då jag är 27 år gammal nu eller (om ca en vecka haha).

men genom min resa har tröttheten alltid var mitt största utmaning innan och efter min diagnos, till och med idag, hur mycket jag än åt tillskott, tränade och sov tidigt känner jag mig ändå trött.
jag tror inte jag kommer någonsin komma ihåg hur det är att vara frisk och full av energi, men jag har nu fått redskap som ska underlätta min trötthet.

Jag hade tyvärr dåliga upplevelse med läkare och andra myndigheter till en början då de har använt “du är ung” kortet mot mig varje gång jag har sökte hjälp och behövde råd. jag hade ingen kunskap eller förklaring på min hälsostatus och körde över mig själv i slutändan.

Men sex år efter min diagnos och allt skit fick jag en läkare som på bara ett besök både gav mig kunskap och svarade på alla mina frågor jag hade gått runt med alla dessa sex åren. samma år skickade hon en remis till rehab och där lärde jag mig att allt handlar inte om ålder eller kön utan att man umgicks med individer som har samma diagnos.
Jag har aldrig känt mig så trygg i en grupp som jag gjorde då.

poängen är att inte känna dig ensam i din diagnos, de är vanligt att få MS i ung ålder men kanske svårt att hitta en person i samma ålder, då man kanske inte pratar om sin diagnos öppet eller att man känner sig redan trygg i sin krets och får den stöden man behöver.

jag hoppas detta var svar på din fråga!
Ta vara på din hälsa och överskatta inte din energi!