Har haft diagnosen ca 6 månader, fick diagnosen i samband med ryggmärgsinflammation och man fann plack på MR. Tränar på, rör mig mycket, äter bra etc och sköter sömnen i allt väsentligt. Upplever att det gör att jag mår bra och har samtidigt ett flexibelt jobb.

Mår bra i vardagen, men har haft en tendens genom hela mitt liv att ha mycket aktiviteter (maxa livet). Det behöver jag tänka på mycket mer nu, att ha en anpassad ambitionsnivå och inte alltid maxa livet på alla plan. Utöver det hindras jag inte i vardagen av min MS.

Ska bli pappa i höst och såklart finns det mycket oro kopplat till det, hur det ska gå och hur livet kommer utveckla sig. Att sköta träning, kost, sömn etc gör att jag allt som oftast mår bra fysiskt och psykiskt. Jag ser mig inte som sjuk, utan att jag har en sjukdom jag behöver ta hänsyn till.

Det finns så otroligt mycket psykiskt med MS-diagnosen, både med tanke på framtiden och på nutid, som man inte vet eller kan styra. Om jag är trött efter en intensiv vecka, vem är inte det oavsett diagnos eller ej? Om jag upplever småbarnsåren som jobbiga eller ansträngande, det är kanske inte pga MS utan oavsett? En stimmig miljö kan upplevas som ansträngande oavsett MS eller inte?