Hej, och varmt välkommen till MS-gänget.

En högst surrealistisk känsla som för gnagande oro med sig. Olustkänslor och ångest, svettningar och yrsel. Allt det där är övergående, och så snart man accepterat sin diagnos tycker i alla fall jag att livet blir bättre än vad det någonsin varit.

Jag vet att det kanske låter sjukt, men idag kan jag uppskatta och sätta värde på små saker som jag innan diagnosen tig för givet. Jag har en MS som hittills låter sig kuvas under medecinen (mabthera), därtill blev jag omhändertagen av överläkare och docent Anders Svenningsson (som nämnts tidigare i tråden), sjukt jävla bra läkare, helt otrolig! 🙂 Hans bästa medecin lyder; “spring så hårt och länge du bara kan!”, han gillar löpning…:)

I många fall behöver inte MS vara hela världen, det behöver inte vara lika med rullstol, inkontinens och spasmer. Det beror helt på hur den väljer att agera uti din kropp. Med bra medeciner och forskning i världsklass, ser det dessutom väldigt ljust ut för oss som drabbas. “Vi har idag ingen definitiv bot till MS, men vi kan vara på väldigt god väg”, var det någon som sa.

Jag hoppas att “inledningen” av detta “elände” passerar dig förbi så obemärkt det går, och att du när du landat börja njuta fullt av livet – för det är så jävla härligt att leva! 🙂

Det kommer att bli bra.