› Forum › Stöd/Livet › Abort
-
FörfattareInlägg
-
-
Hej, jag och min man vill skaffa barn efter 3-4 dosen men råkade bli gravid efter andra dosen (fick den nu i juni) så gått 3 månader. Vi skyddade oss och var försiktiga men de hände ändå. Min ms sköterska har pratat med min neurolog och ringde upp mig nyligen och sa att de baserat på min ms, att den var aggressiv i början och för att jag hade många plack (över 20) vid diagnos rekommenderar att jag gör abort och fortsätter på min behandling tills jag får 3-4 doser. Jag fick göra abort idag tyvärr.. jag var hos läkaren igår o dem sa de är så tidigt att de inte ens såg något på ultraljud (v.4) endast en dag sen min mens var beräknad. Min neurolog sa jag har bra skydd mot ms pga jag är medicinerad så de borde inte öka chansen för skov nu efter aborten. Någon som gått igenom det? Känner mig bara så dålig. Min o min mans största dröm är att få barn och när vi gifte oss förra sommaren blev jag gravid och fick missfall vilket ledde till mina första ms symptom. Känner mig dålig för vill också kunna ge min man barn som han så gärna vill men har ”MS” som tagit mycket glädje ifrån mig. Får ofta tanken att de är ”svårare för han att vara med mig” bara för min ms. Eller för att jag är född utan syn i ena ögat o tänk så blir jag blind i framtiden vad ska han ha med mig o göra då? Mycket elaka tankar får jag. Är bara 24 så att gå igenom allt detta på ett år + redan växt upp utan syn i ett öga gör att det är svårt att inte oroa sig för ”hälsan”.
-
Hej fina du,
Jag har inte varit i exakt samma situation som du. Men ville bara säga att jag beklagar det tuffa du behövt gå igenom. Förstår sorgen och att det måste vara väldigt påfrestande att gå igenom, både för kropp och själ. Vill också bara påminna dig om att du duger och är jättebra precis som du är. Du är inte mindre kvinna eller mindre värd för att du inte har möjlighet att föda barn just nu.
Vi som har MS begränsas och behöver hela tiden välja bort något utifrån vår hälsa. Du gjorde ett väldigt tufft men väldigt ansvarsfullt val där du valde att inte försätta dig eller lillen i magen för risker. Det är inte rättvist och det är ok att få sörja att livet inte blev som vi tänkt oss. Att vi kanske inte fungerar som andra i vår ålder. Men det är inget vi kan rå för. Det låter som att du redan gör allt du kan för att ta hand om dig och minska risken för fler skov. Försök att vara lite snäll mot dig själv, du har varit med om något livsomvälvande. Blir ännu tuffare med så hårda krav på dig själv.
Massa kärlek till dig ❤️
-
-
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.


