Jag vill också gärna lägga så lite energi som möjligt på diagnosen. Men först måste jag nog inse lite mer vad som har hänt. Tack för stödet! Du har så rätt i att man inte ska sörja i förtid. Trots allt vet ingen vad som händer imorgon.

Jag får hoppfullhet när du skriver att du inte har haft något skov på fem år och att du har fått ett barn sedan diagnosen. En av mina rädslor är att MS ska hindra mig från att skaffa familj, men ju mer jag läser så förstår jag att det går bra för de flesta. Jag antar att du var tvungen att göra uppehåll i medicineringen under graviditeten. Hur kändes det?