Vet inte om det finns något sätt man kan lära sig leva med “skitsjukdomen”… 🙂 Man tar varje dag som den kommer. Jag är van att få ställa in resor, korta som långa, skjuta på vardagssysslorna tills tvättberget är enormt – inte för att jag inte vill – utan för att jag inte fysiskt orkar. Och bitter får man vara (vem är inte det – livet blev inte som man tänkt). Men med ett leende i kanten kanske. För bakom varje mörkt regnmoln finns det alltid solsken! 😉