Att vänta på svar på det sättet är jättetufft och något jag tror många här har varit med om. Det tar allt energi och fokus, så det är inte konstigt att du mår som du mår. Been there, done that.

Det bästa man kan göra i detta läge är att prata om tankarna så dom inte bara lever i huvudet hela tiden, vilket i och för sig är precis det du gör nu. Ta en dag i taget och försök lägga så mycket fokus du kan på att göra saker du mår bra av. Försök hålla kvar dina vanliga rutiner så gott du kan. Och var inte rädd att fråga efter hjälp. Tanken jag försökte förhålla mig till under tiden jag väntade på besked var att oavsett hur mycket jag grubblade, tänkte och oroade mig så kommer det inte fylla någon funktion. Jag kommer inte få svar snabbare på det jag grubblar över och jag kommer inte kunna tänka mig ur problemet.

Svårt att avgöra om det skulle vara en inkommande depression. Känner du att det fortsätter gå nedåt så är det viktigt att ta hjälp så snart som möjligt, då det som med så mycket annat blir värre ju längre man väntar. Som med den där vibrerande känslan så är det svårt att ge något definitivt svar. Det skulle kunna vara en symptom, och det skulle kunna vara en tillfällighet.

Jag håller tummarna för att allt går bra!