Hej. Stackare, det är svårt att smälta att man har en kronisk sjukdom. Det brukar finnas en kurator tillgänglig i vårdteamet, jag skulle rekommendera dig att försöka få en tid hos denne som hjälp med bearbetningen. Sedan är livet inte över för att man har MS, det går inte att sticka under stolen med att det är en extra börda, men ditt liv behöver inte se helt annorlunda ut för att du har en diagnos. Hur mycket man påverkas av sin MS är ju väldigt individuellt, vissa märker knappt av den med rätt medicinering.

Överlag så har man ju haft sjukdomen en tid innan man fått diagnosen, vilket jag försökte tänka på i samband med när jag blev diagnostiserad. I mitt fall rörde det sig om tre år från vad som i retroperspektiv var mitt första märkbara skov fram till diagnosen. Så inget var egentligen nytt, jag hade fungerat med sjukdomen i flera år utan att vara medveten om det. Och med bromsmedicinering så kan förhoppningsvis sjukdomen hållas i schack. Du är fortfarande nygift, 21 år och förmodligen med samma saker att leva för som i förrgår.