Det är inte alltid lätt, inte när man försöker planera framåt – det är svårt eftersom man inte riktigt vet hur det kommer bli, när kommer nästa skov, kommer medicinerna fungera bra. Sånt är svårt. Bästa rådet är nog att ta dagen som den kommer. Njuta av nuet. Gör det du tycker är kul (träna, res, umgås med släkt och vänner) i den mån du orkar och vill. Och ta en paus när det behövs. Sjukdomen är så olika för oss alla.
För mig var diagnosen en befrielse för jag hade varit sjuk så många år. Mina föräldrar brydde sig dock inte ett skvatt, för dem var det en “hypokondri-diagnos” (vi har ingen kontakt idag… ). Många kommer säga till dig “Jag känner en… // Min kompis känner en och hon kan göra allt detta ” – bry dig inte om sånt. Bry dig bara om vad du kan och orkar för hur MS utfaller är så väldigt olika för oss. Jag tillhör dem som aldrig haft problem med synen och nästan inte haft problem med gången, däremot har jag jättedåliga armar/händer så jag kan nästan inte alls sköta hushållssysslor längre, svårt att klä mig vissa dagar, allt som kräver finmotorik och styrka med händer och armar är svårt. Det var svårt för mig (och min man till viss del då han får slita för två + heltidsjobb) att ge upp matlagning och sånt – eftersom det inte går (jag tappar kastruller, mat osv. Men om din man förstår dig – prata om dina känslor, tankar och besvär sakligt – kommer han säkert vara 110 % stöd resten av ert liv.
Mest av allt – OROA dig inte. Det som kommer det kommer. Ta vara på livets glädjeämnen.