Hej Tack för att ni bryr er. Nej jag tycker absolut inte ni är jobbiga någon av er
Jag tror att jag har fått någon form av social fobi av att vara bara hemma. Det känns värre och värre att behöva ta sig ur sin bubbla. Och man är rädd för att folk ska undra och titta ut en. När man raglar omkring och så. Tror dom att man är i fyllan mitt på dagen och sådana tankar. Och nu är det halt och besvärligt ute också.

Jag är för feg för att våga testa lyckopiller och liknande typ av medel. Jag är väl ganska anti sådan typ av mediciner som man kan bli beroende av och att det kanske blir ett elände sen när man ska trappa ner och sådant.

Jag har gått hos en kurator några gånger men jag slutade med det. Jag vet inte, men jag tyckte inte jag mötte någon förståelse riktigt. Hon bara tyckte att jag måste börja leva som vanligt och se ljust på framtiden. Men det är ju jäkligt lätt att säga för en som inte har fått en kronisk sjukdom. Hon som är fullt frisk kommer aldrig att förstå.