Tror det finns en tråd med en liknande frågeställning, så du är inte ensam om att känna som du gör. Det kan säkert finnas flera anledningar till att du blir så explosiv, dels så ÄR det ju besvärligt när ens nära och kära inte förstår vad man går igenom och sen kan man bli mer lättretlig av exempelvis fatigue. Sen är det ju mycket att smälta gällande att vara sjuk i sig och oro kan ju också göra att stubinen blir kortare. Men det låter bra att du fått börja träffa en kurator!