Jag och min partner hade varit tillsammans i bara 5 månader vid diagnos. Han är otroligt stöttande och trygg med min ms. Han gör mig sällskap till sjukhus och ber mig lugna mig när jag har för mycket på gång och glömmer att vila., Jag däremot var tidigare ledsen för hans skull och orolig över framtiden – kommer han lämna mig om jag blir sjukare? Ska han behöva vårda mig? Så för mig var det jobbigare än för honom. Vilket säkert många känner igen sig med diagnosen. Sen i början vid min diagnos när jag var inne i skov och kände mig sjuk påverkade det såklart vårat sexliv och det stressade mig. Idag mår jag otroligt bra och vårat liv rullar på som vanligt. Sen vet jag inte hur det kommer bli i framtiden men vi planerar både barn och husköp längre fram..