Hej

Jag fick diagnosen ppms 2012, när jag var 19år.

Folk tyckte jag va slö redan 2010 som inte orkade gå långt och de va svårt att hitta jobb efter gymnasiet då jag inte räckte till. Trots att jag gjorde mitt allt.

De va hur de började för mig.

Jag fick diagnosen efter ett år av tydliga symptom, de va ingen som trodde på mig hemma på jobbet eller på sjukhuset. Jag såg ju frisk ut…

Jag hoppas på framtidens forskning… hoppas på att man ska kunna reparera de myelin som är skadat.

Jag hann bli dålig då de tog flera år innan en diagnos, o sen även flera månader innan jag fick min första behandling mabthera efter diagnosen. De va den tiden efter chock diagnosen som jag blev dålig snabbt.

Jag har blivit sämre sen första behandlingen. Nya hemska symptom har tillkommit.. men mabthera bromsar nog.

Blev farligt infektionskänslig av mabthera förra året så jag blev inlagd i 11-12 dagar. Efter det kunde jag inte äta ute på café/restaurang på flera månader då jag blev matförgiftad så lätt o fick åka till akuten gång på gång.

Nu ska jag snart få mabthera igen efter ett väldigt långt uppehåll. (Ett år?) så jag hoppas verkligen att jag slipper bli sådär infektionskänslig igen..

Hoppet till forskningen..

Hoppas det är bättre med dig!