Stackare, vilken överjävlig situation. Beklagar förlusten av din mamma, och att du själv fått MS. Förstår att det måste vara femtioelva gånger svårare att hantera diagnosen med dina erfarenheter än det brukar vara för oss andra. Jag tror dock att du gör rätt i att se att det går okej för din morbror. Det har hunnit hända mycket forskningsmässigt om sjukdomen sedan din mamma fick din diagnos. Sedan låter inte ditt sjukdomsförlopp som “konstigt”, det är vad jag förstår vanligt att sjukdomen bryter ut ordentligt efter en graviditet, och det är inte orimligt att du kände av första besvären 2016. Jag själv fick min diagnos 2016, men upplevde problem som jag i efterhand förstår är skov redan 3-4 år tidigare, vilket är vanligt. Att det dröjer såpass länge från första symtomen till diagnosen.

Har du fått kontakt med en kurator via mottagningen? Om inte så låter det som en god idé. Sedan visar forskning på att Mabthera är bland de bästa bromsmedicinerna, och skulle inte den vara tillräcklig så finns det ändå några andra alternativ som också är effektiva, bla. blodstamcellstransplantation.