Det kan vara en prioriteringsfråga med. Jag exempelvis som också har psykiatriska diagnoser harsom erfarenhet att jag väldigt ofta inte riktigt tas på allvar och att alla mina tider till somatisk sjukvård (och psykiatrisk för övrigt) tar tid och skjuts upp.

Det är så pass illa att jag fyra gånger skickades hem med pågående gallblåseinflammation och starka smärtor med orden att det var någon form av panikattack (som jag aldrig haft.) När jag väl kom på ultraljud efter fyra dagar fick jag inte resa mig ur sängen utan hjälp och opererades akut. Då hade de alltså skickat hem mig de andra dagarna mitt i natten att gå hem från akuten ensam flera kilometer. Detta är ingen engångshändelse tyvärr.

Vad jag vill säga är att man måste stå på sig och tjata ofta tyvärr. Och det kan vara jobbigt när man inte mår bra. Men jag har varit med om att min tid till röntgen ändrades från 9 månader till 2 veckor en gång, så det beror ibland på hur ens remiss är skriven. Och läkaren kan ändra remissen om han eller hon vill.