Mycket sämre. Utgår från min andra graviditet där barnet föddes i år då min MS debuterade efter den första förlossningen. Har lidit av hyperemesis gravidarum under båda mina graviditeter som i sig är enormt påfrestande. Det gjorde även min fatigue mycket värre. Min balans blev dessutom mycket värre ju större jag blev. Foglossningen gjorde även den att balansen blev sämre. Fick sedan ett skov i ryggmärgen i vecka 35, kortisondropp i 3 dagar med hemska biverkningar och blev sedan igångsatt i vecka 36 pga mitt mående.

Jag vill inte skrämmas eller verka negativ men för mig är det ett helvete att vara gravid, både med och utan MS. Det var dock värre med MS då alla problem blev som en ond spiral och gjorde andra symtom värre osv. Men graviditeter är långt ifrån en dans på rosor för alla och det är något som jag inte var beredd på. Vi har beslutat oss för att sambon ska sterilisera sig då vi verkligen inte vill att jag ska genomgå en graviditet igen.

Jag önskar dessutom att jag hade haft kontakt med vården bättre innan för att lägga upp en plan. För under hela graviditeten bollades jag runt mellan MVC och neurologen för att ingen ville ta ansvar för att hjälpa mig. MVC påstådde att neuro skulle sjukskriva och hjälpa mig, neuro sa att det var MVC:s ansvar då jag var gravid osv. Det var oerhört frustrerande att må så dåligt och inte få hjälp…