Hej,

Efter att ha läst Jeanettes och Qberts inlägg så värmde det otroligt mycket! Qbert har rätt – det kan finnas ett värde i att ha kvar tråden så låt oss ha kvar den.

För att nämna ett par ord om min syster. Min syster var yngre än jag och hon fick sin diagnos för mer än 30 år sen. Och yes – hennes fall var väldigt unikt. De medicinerna som finns idag fanns inte vid den tiden. Min syster dog inte direkt av MS. Jag vill inte skriva mer än så för det gör fortfarande otroligt ont att prata om det.

Jag har en oro men den kan såklart bero på omständigheterna. Jag har som sagt träffat en neurolog och han anser inte att det finns något medicinskt som skulle tyda på MS (får väl lita på hans expertis och omdöme). Han var inne på att just stickningar/domningar vid MS är ingenting som går över för att du rör på dig. Vid MS så dröjer de sig kvar längre och flyttar inte runt.

Jag gick via sjukvårdsförsäkringen och försäkringsbolaget godkände inte en MR då man inte gör MR i ”förebyggande syfte”. Oavsett vad, jag hade planerat att göra en större hälsoundersökning med MR inkluderad, så den ska bli av snart. Jag får bekosta den själv men det är helt ok. Det är värt den kostnaden för att kunna få lite ro.

Jag har samtidigt en väldigt god vän som fick diagnosen MS för ca 2 år sen. Han mår hur bra som helst och medicineringen fungerar fantastiskt fint för honom (vet dock inte vilken medicin han går på). Man kan inte ens se att han har MS och man tänker inte ens på det. Efter hans första skov, då han även fick diagnosen, fick han inga bestående men. Så visst, medicinen idag är helt fantastisk.

Ta hand om er allihop!