Tjena Jenny!
Jag fick min MS diagnos 2012 och gjorde sedan min gastric bypass 2015.
Fick den gjort för jag behövde gå ner i vikt inför min stamcellstransplantation jag skulle göra halvåret efter..
På den tiden vägde jag 170kg, hade rätt så täta aggressiva skov och mina hjärtmätningar va lite på gränsen för att utstå den tuffa behandlingen.
Så det va min neurolog som föreslog kombinationen av båda behandlingarna så absolut får man göra bypassen trots MS diagnos.

I mitt fall rasa jag i vikt väldigt fort. Lite för fort och jag kände att min kropp inte hann med förändringen. Åt redan väldigt lite pga bypassen men cellgiftsbehandlingen gjorde det ännu svårare o få i mig nåt. Det va en jobbig och påfrestande process och jag blev sängliggande i några månader och gick ner 100kg (mycket muskelmassa) på under ett år.
O det kan jag inte rekommendera någon..

Snabbspolning till nu: väger hälsosamma 90kg (är 187cm), tränar minst 4-5 gånger i veckan och varit skovfri i några år. Dock inte symtomfri och där kan jag känna mig väldigt påverkad av bypassen.
Jag har bl.a. en överkänslighet på huden (dysestesi, mest fötterna) och den överkänsligheten korrelerar väldigt mycket till min kroppstemperatur som i sin tur är väldigt beroende av mitt mat- och vattenintag.. och där har min bypass varit väldigt omständlig för mig känner jag.
Att ständigt tänka ut o vara medveten om hur man ska lägga upp dagens intag tycker jag har varit det jobbigaste och något jag psykologiskt inte hade räknat med. Visst, jag förstod att det skulle va mindre men fler portioner under en dag men att hela tiden parera den akuta hunger- och mättnadskänslan (yrsel till illamående) har varit extremt påfrestande.
Trots att livet är mycket mer najs nu vältränad än överviktig så kan jag många gånger ändå “ångra” bypassen och önska att jag gick ner i vikt naturligt över en längre tid och lät bli att påverka den naturliga matsmältningen i kroppen.