Gick in här på ung med ms för att fråga om precis det ni skriver om och det känns bra att ni kan sätta ord på det jag just nu är med om, fast det känns ju fruktansvärt också förstås att någon ska behöva vara med om det här. Bara att skriva här är ansträngning men jag måste för jag känner mig så rädd.
Får ofta yrsel och balanssvårigheter av stress och annat påfrestande, men nu har det hållit i sig ett tag och jag känner inte riktigt igen att det brukar vara så här intensivt och länge. Känns nästan som att jag åker hiss i hög hastighet emellanåt. Allt känns overkligt och glädjen har helt tagits ifrån mig de här dagarna pga yrseln och ostadigheten i skallen/ögonen/jag vet fan inte. Vågor av illamående och kallsvettningar kommer emellanåt också…
Jag vill bara ligga ner, dra täcket över huvudet och försvinna. Har svårt att hålla fokus med ögonen och att fokusera på något långt borta och sen nära är som att be om att få ostadighet i hjärnan. Känner mig svag i armar, ben och händer, men när jag provar att göra saker som jag brukar klara av så fungerar det fint så det är inte så att jag faktiskt blivit försvagad. Jag vill bara få tillbaka glädjen inombords igen. Just nu känner jag mig så ledsen och orolig. Är det så här det ska vara hela tiden nu? Fy fan för den här jävla sjukdomen. Förutom den extrema tröttheten jag lider av så har det varit helt okej med kroppen ett tag nu. Blir så rädd.


