Hej!
Först och främst vill jag säga att jag blir himla ledsen för din skull, att du stött på så mycket krångel på vägen. Men jag vill även säga att jag är väldigt imponerad över dig, så häftigt med ett SM i bagaget till exempel!

Jag kan inte svara på din fråga annat än att berätta min erfarenhet av kesimpta när man vill skaffa barn.
Jag och min sambo bestämde oss efter 11 år tillsammans för att börja försöka bilda familj i slutet av sommaren -22. Men eftersom jag då åkte på ett skov under sommaren innebar det att jag behövde byta behandling, gick på tecfidera innan. De ville då sätta mkt på rituximab och jag fick då höra att vi skulle behöva vänta minst ett år innan vi började försöka för att behandlingen skulle hinna få ”långtidsverkan”. Jag blev knäckt kan jag erkänna för ett år kändes så otroligt länge när vi nu redan ”väntat” i 11 år och faktiskt bestämt oss för att det var dags.
Men de tog min önskan om graviditet på allvar och gav mig istället kesimpta som alternativ. De ville att jag skulle hinna ta 5 sprutor innan vi började försöka och sen fortsätta ta sprutorna tills dess att vi fick ett plus på stickan. Det innebar en väntan på två månader bara innan vi började (man tar de första sprutorna tätt).
Och nu sitter jag här höggravid med en bebis som kommer bokstavligt talat vilken dag som helst.

Det finns ju dock två saker att ta hänsyn till här.
1. Min MS har varit ”lugn” fram till skovet -22 (och har fortsatt hålla sig lugn med kesimpta och graviditet peppar peppar). Så hur länge de vill att man väntar innan man börjar försöka bli gravid kanske skiljer sig beroende på den inflammatoriska aktiviteten.

2. Kesimpta är ju en relativt ny behandling i Sverige och jag har därför valt att jag inte ska amma vårt barn utan istället börja med behandlingen så fort som möjligt igen. Jag har haft diskussion med min läkare om det och hon har hört med både kollegor och kollat efter studier men det finns rätt så sparsamt om sådana, speciellt i Sverige. Men hon sa till mig att jag kan amma för att de TROR inte att det ska vara något som går över i modersmjölken. Och det kanske är för att jag är förstagångsmamma och lite extra nojig som jag hakade upp mig lite vid ordet ”tror” och därför inte vågar ta risken med amning. Så det hänger väl lite på hur man känner i det avseendet också och såklart, om man har en läkare som hittat andra studier osv. 😊

Det blev ett himla långt svar nu och jag hoppas att du inte blev ännu mer förvirrad inför ditt eget val. Undrar du något om det jag skrivit här eller bara vad som så är det bara att du skriver, både här och vi kan även ta det privat om du vill.

Och så önskar jag dig all lycka med vad du än väljer 🧡