Hej Sofie,
Så tråkigt att höra om din diagnos och jag förstår att det känns väldigt jobbigt och ensamt just nu. Så bra att du hittat hit och kan få kontakt med andra i liknande situation.

Jag fick också min diagnos när jag var just 18, skulle precis börja sista året på gymnasiet när jag vaknade en morgon utan känsel i fötterna vilket senare spred sig till hela nedre delen av kroppen. Det kändes som en riktig käftsmäll och jag hade ingen att prata med eller som förstod vad jag gick igenom. Samtidigt kan jag se nu att det fick mig att fokusera mer på vad som är viktigt i livet och prioritera annorlunda. Det är så viktigt att fundera på vad man mår bra av just nu. Med dagens mediciner kommer du kunna leva ett jättebra liv ändå. Ibland kanske man inte orkar ”som alla andra” och vissa dagar kommer säkert kännas skit men man får ta en bit i taget och göra saker på sitt eget sätt så man orkar och håller.

Idag är jag snart 39 år och har tre barn. Så fortsätta drömma, fortsätta våga och fortsätt lev. Ibland blir det inte som man tänkt sig men det kan bli bra ändå.

Massor kramar och styrka till dig!