Tror att det är viktigt att fortsätta leva så “normalt” man bara kan, planera saker, röra på sig så mycket man kan, äta gott etc etc.
Att inte låta sjukdomen diktera hela ens vakna tid är något man själv måste bestämma sig för och försöka tänka mer “I can and I will”.

Jag kan berätta vad som fick mig att inse att livet inte var kört..

Jag ÄLSKAR att åka skidor och sen jag insjuknade blev jag om möjligt ännu mer fanatisk, “måste åka så mycket jag bara kan innan det är slut med det” var hur jag tänkte… ända tills den dagen jag såg en rullstolsbunden man hoppa upp i en kälke som stod på en skida. Den kördes ned för backen av hans assistent.

Där och då fick jag svart på vitt att det jag gillar inte är kört, ALLT går att ordna den dagen det behövs. När man har bra dagar så ta tillvara på dom, det kommer underlätta de dåliga dagarna.

Jag hoppas du mår bättre av Tysabri och att du inte gräver ner dig alltför mycket i det negativa // R