Jag har valt att berätta för både kollegor och min närmaste chef. Min chef vet mer än mina kollegor om min diagnos just för att jag ringer henne i första hand om jag inte orkar gå till jobbet eller om jag är i en sämre period. Mina kollegor skulle förstå läget, men min närmaste chef på ett annat sätt. Jag känner inte att någon tycker synd eller förminskar mig pga min diagnos, tvärtom!
Vi har också, vad vi har valt att kalla det, vård möten vid behov. Där vi går igenom om jag är i en sämre period och hon ser över vad hon kan göra för att underlätta för mig på arbetet, om vi behöver kontakta min neurolog för en eventuell sjukskrivning eller att jag oftast inte kan jobba över för att jag har min rehab vissa dagar.
Jag jobbar inom kommunen på LSS boende och har gått över till nattarbete pga att jag inte orkar med de andra passen och där jag får lägga mitt schema efter mina egna tider, och måste dom ändra så kollar dom med mig först om det är en okej ändring.
Min chef har även sagt att hon uppskattar min ärlighet kring min diagnos just för att hon också får en bättre förståelse och lärdom kring den, för hon har erkänt att hon såg en rullstol direkt.
Så jag är nöjd att jag berättade till min chef.