Kan uppdatera lite kort med vart vi landade såhär ett år senare. Jag hann få ett nytt skov och bli allergisk mot kesimpta innan det beslutades att en stamcellstransplantation nog i princip var det enda alternativet kvar att testa. Den 9/1 var jag hos läkaren och godkände att de skickade remissen till CAST- Centrum för Allogen Stamcgellstransplantation på Karolinska. Redan samma eftermiddag ringde de från fertilitetskliiken på karolinska och jag fick en tid dagen efter. Väl där fick jag all information om hur cellgifter kan påverka fertiliteten och att frysa ägg var att se som en säkerhetsgaranti snarare än att IVF skulle vara det enda möjliga alternativet efter behandlingen. Vi hann med två omgångar med hormonstimulering och äggplock innan det var dags att dra igång med de första cellgifterna.

Jag har nu genomgått hela behandlingen och mitt immunförsvar är påvägg att byggas upp på nytt. Jag ska börja jobba igen den 1/7, ett steg tillbaka i det normala. Det känns bra. Jag vågar drömma igen. Om framtiden, om barn, om att bli gammal & om att springa marathon. Jag var rädd för behandlingen men nådde en punkt då jag var mer rädd för sjukdomen. Jag vet ännu inte vilken effekt behandlingen haft på min MS men vi tror att allt gått bra. Livet tar ibland oväntade vändningar och barnfrågan stressar oss inte längre på samma sätt. Vi är fortfarande unga och kommer nog vilja ha ett eller ett par år för oss själva nu. Få njuta lite av att vara “friska”, ha två inkomster och allt det där som hör till. <3

Jag kan såklart berätta mer om behandlingen men tänkte egentligen bara kika in och uppdatera lite kort.