Fick min diagnos dec 2022, då 39 år. Skov i ryggmärgen som lämnat bestående skador på ben och fötter, saknar delvis känsel i fotsulorna och benen är svaga och förändrad känsel. Fatuige är en del av min MS, mitt inre batteri laddas ur under dagen och jag är väldigt ljudkänslig, ökar hjärntröttheten. Lever som vanligt men ändå inte. Jobbar 85% med ökad möjlighet att jobba hemifrån. Man och två barn som jag fick innan diagnos. Fått Rituximab var sjätte månad, men kommer nu börja glesa ut behandlingarna. Inga fler skov eller sjukdomsaktivitet efter skovet -22. Har inga direkta hjälpmedel, men har ett par gångstavar som åker fram ibland på vintern när jag vill ha lite extra stöd på promenaden. Öronproppar för att stänga ute ljud och sorl. Det är tufft ibland, tänker på vad som kan vänta, men försöker mer och mer att vända på tankarna till det positiva. Det kunde varit så mycket värre, nu är jag en del av mina pojkars liv och vardag, jag jobbar och känner mening med det, jag kan gå på promenad och cykla. Sen kan jag inte vara med på allt, men det får bara vara så. Det kommer att ta ett tag att lära känna dig själv tillsammans med sjukdomen, men när du väl gjort det tror och hoppas jag att du kan landa i ditt nya liv.