Tack Ganska vilsen, för ditt svar och att du delar med dig av dina funderingar, uppskattas!
I dina exempel på undersökningsmetoder som används inom andra kliniker så låter det ju som att det kan fylla en funktion för att diagnostisera och planera lämplig behandling som kan hjälpa patienten, även om undersökningarna låter mycket påfrestande. I mitt fall däremot, så vet jag redan själv vad det är som inte funkar med sväljningen (undersökte detta grundligt i flera månader innan jag gav upp – har även beskrivit detta för logopeden) och därför ser jag ingen annan mening med logopedens undersökning än att “det tillhör rutinerna” och “expertens behov av tolkningsföreträde”. Vad man än skulle komma fram till i en sådan undersökning så kan det ändå inte leda till någon behandlingsinsats som minskar svårigheterna, eftersom orsaken är MS-relaterad. Av denna anledning känner jag mig ganska besviken på vårdens ultimatum (inget läkarbesök för att diskutera mer effektiv medicin mot B-cellerna, om jag inte går med på en logopedundersökning som inte har med saken att göra). De gör min redan svåra situation ännu svårare, genom att kräva att jag gör en meningslös och farlig undersökning.