Hej!

Jag känner verkligen igen mig i det du skriver, blev själv diagnostiserad för någon månad sedan och alla har reagerat olika. I min situation är det mer att folk inte vågar fråga eller prata om det, kanske för de inte vill såra mig eller vara ”för på”. Från vissa andra hör man ”åå stackarn” och får massor av blickar som skriker ”jag tycker synd om dig”. Båda reaktionerna är jobbiga när det är så färskt men det bästa är att du pratar med dom i din närhet om vilket sätt du vill få stöd på.

Som du säger, så gör dom det säkert inte med mening utan kanske inte riktigt vet själva hur de ska tackla situationen, då är det bättre att prata med dom.

Jag skickar all kärlek och lycka till dig ❤️