Jag blev diagnostiserad för 2 år och 4 månader sedan, jag kommer aldrig glömma dagen. Jag grät jätte mycket de första månaderna men startade med en gång i samtals kognitiv terapi för att få hjälp med mitt tanke mönster. Jag läste inte mycket information i början trots att jag är medicinsk kunnig och kan ta in allt.. jag väntade med det.
Vad som funkar är ju väldigt individuellt.. men just oron var/är det svåraste .. försök acceptera att det är OK att vara orolig det är det… istället för att behöva kämpa emot den känslan också!