Jag fick min diagnos när jag var 23 år, rätt kort efter att jag hade påbörjat mina högskolestudier till ingenjör. Dessutom blev jag bara sämre och sämre tills de mer moderna bromsmedicinerna kunde sätta stopp för sjukdomsutvecklingen. Det tog extra tid, det krävdes extra ansträngningar och vissa anpassningar i hur jag gjorde vissa saker. Men… jag klarade det! Trots synskador, känselnedsättningar och en minst sagt mörk sjukdomsutveckling. Klart att jag har varit osäker och tvekat, men det gick. MS hindrar en inte från att uppnå sina drömmar men kan påverka hur du uppnår dom.

Så mitt råd är att följa ditt hjärta. Du kommer att lära känna din sjukdom och hur du kan hantera dina symptom. Det finns dessutom ofta hjälp att få både från vården och från högskolorna (som dessutom har skyldighet att hjälpa dig). Det värsta som kan hända är att det verkligen inte går, men då har du i alla fall försökt!