Hej! Jag fick första skovet i våras(inga men efter det) och diagnos i juni. Diagnosen kom lite som en käftsmäll eftersom jag inte kände något när första skovet lagt sig och trodde bara det berodde på stress.
Till en början blev jag väldigt stressad över framtiden, men ju mer jag lär mig om sjukdomen finns den i så många grader och drabbar alla olika. Jag har i dagsläget en snäll form av ms och hoppas den håller sig där. Gör den inte det kan jag ändå inte påverka nått.
Från början känndes det som att det hade vart bättre om jag aldrig åkt in och fått diagnosen, men i efterhand känns det ok.
Om jag inte tittat upp mina mysko symptom hade jag fortfarande vart lyckligt ovetande men nu kan jag få broms i tid och om jag får fler skov vet jag vad det som händer.
Det blir som det blir och det behöver absolut inte betyda att du drastiskt behöver tänka om. Lev och njut varje minut!