Hej jag känner igen mig i oron inför framtiden som du beskriver. Jag har bearbetat mycket genom att prata med en kurator på sjukhuset (ibland är det skönt att prata med någon utomstående utöver familj och nära), att skriva dagbok och läsa på i lagom dos om sjukdomen då det lätt kan bli mycket att ta in och kännas tungt. Positivt är att forskningen går framåt och har gjort särskilt de senaste åren. Kör på med dina planer inför framtiden! 🙂