Jag hade faktiskt inte hunnit börjat medicinera ännu när jag blev gravid. Men jag fick förklarat för mig att graviditeten i sig ofta fungerar som ett skydd mot skov. Största risken är innan (när man går utan medicin och försöker bli med barn) och precis efter förlossningen. Jag blev rekommenderad att börja med medicin direkt efter men valde att amma i tre månader. Nu har jag precis fasat ut min tecfidera och går utan medicin då vi hoppas på ett syskon (vårt barn är snart 2 år). Har varit utan medicin i en månad nu och åt innan dess halv dos i två månader. Än så länge mår jag bra men visst känns det lite oroligt att gå utan. Känns ju lite pressat att bli med barn snarast möjligt för att minska risken för skov… Min ms har hittills inte varit ett hinder i att skaffa familj vilket också var en stor oro för mig när jag blev sjuk.