Tack kackoune! Tack för den tid om omtanke ni lägger i ert svar till mig. Jag blir så rörd.

Det lugnar ner mig något enormt när de flesta utav er skriver att det faktiskt inte är livets undergång som väntar utan att det efter ett tag av bearbetning faktiskt kommer att bli bättre. Och att man alltså kan leva sitt liv som vanligt med upp och nedgångar, men sedan upp igen.

Detta stärker mig med i att kunna berätta och övertyga resten av familjen främst make om att denna sjukdom faktiskt går att leva med.

Jag skulle vilja träffa alla er fina som sträcker ut er hand till mig. Det värmer massor