Men kära du, du har inte förstört ert liv tillsammans. Visst, det är ju ett gissel med sjukhustider och behandling, men annars behöver kanske inte vardagen ändras så mycket alls. Jag kunde inte heller gå 300 meter i samband när jag fick min diagnos, men nu så promenerar, joggar och rider jag i stort sett som jag gjorde innan. Visst, orken och styrkan är lite ojämn, och man får vara lite mer noggrann med återhämtning men jag är fortfarande aktiv. Och gällande semester till solen kanske det känns lite mastigt planeringsmässigt just nu för dig, men apropå att du inte orkar gå mer än 300 meter så kom jag att tänka på att jag simmade en del när jag väntade på min diagnos och var som sämst. Så en utlandssemester kanske kan innehålla mer bad än promenader för nu, tex? 🙂

Sedan gissar jag på att du inte hade tyckt att din man vore en börda om det varit omvända roller? Det är isf rimligt att anta att din man inte heller ser dig som en börda, men att han är ledsen för din skull. Du har ju dessutom hunnit läsa in dig lite på diagnosen, hans bild kanske inte är lika uppdaterad?