Jag var extremt frustrerad när jag var som allra sämst. Hade en hemskt sjukdomsutveckling, hade förlorat stora delar av min syn och gick och väntade på en eventuell benmärgstransplantation. Hade tagit paus i mina studier på okänd tid och hade sagt upp mig från mitt jobb.

Jag utagerade all min sjukdomsrelaterade frustration på annat. För jag hade så lite kontroll över min sjukdom. Jag insåg det inte då, men jag borde ha träffat kuratorn för att reda i mina känslor. Så mitt tips är att boka tid hos klinikens kurator! De kan även remittera till psykolog, vilket hände för mig. Det har hjälpt mig mycket. Önskar bara att jag hade gjort drt tidigare.