I början, och även i väntan på diagnos, läste jag mycket på medicinska/vetenskapliga sidor om MS för att ta reda på vad det faktiskt innebär, vad som händer i kroppen osv.
Ingen människa kan förutspå sin framtid utan även jag försöker ta det som det kommer. En dag kanske jag inte orkar umgås med någon, även om vi bestämt så, och andra dagar är jag på gymmet och känner mig stark – båda är okej.
Acceptansen, för mig, handlade nog lite om att lära mig tänka om, lära känna kroppen och psyket igen och komma ihåg att det är okej att vara snäll mot mig själv.

Sedan tänker jag att det är sådant som alla behöver tänka på emellanåt. Ta hand om kroppen, ät inte för mycket skräp, stressa inte etc.
Ta hand om dig och kom ihåg att du inte är ensam!