Är ”stolt” innehavare av ppms också…

Gick i många år och trodde att jag var deprimerad i kombination med att vara överbelastad på jobb.
Humöret blev sakta men säkert liiite sämre hela tiden och efter X antal år körde min fru mig till psykakuten. Väl där fick jag göra lite tester och läkaren insåg ganska snabbt att det var något neurologiskt fel.
Fick min diagnos för 3 år sedan så det har gått ganska fort, fast egentligen inte…
Jag kände faktiskt en stor lättnad när jag fick reda på vad som var fel på mig.
Flera stycken i familjen/släkten bad om ursäkt för att de antytt att jag varit lat och ointresserad.

Balansen och tröttheten är det värsta för mig, även finmotoriken har fått sig en törn.
Jag är ”sjukpensionär” på 75%.

Optimistisk pessimist brukar jag beskriva mig själv som.