Svar i stil med ditt, stjälper snarare än hjälper som råd gällande det TS beskrev. Det funkade för dig, det kanske inte fungerar för mig eller TS. Sådant är så individuellt.

För många är det inte “bara” att kämpa. Och för många är faktiskt medicin nödvändigt.

@Emma måste faktist komentera på att shirin har lika stor rätt som du att svara och dela med sig om sin upplevelse om det tråden gäller,även om du personligen inte tyckte det var hjälpsamt.hon påstod aldrig att hennes sätt är något som fungerar för alla? Hon sa inte häller att medicin inte är nödvändigt för någon,hon pratade om sig själv.

Ja, såklart. Men råden är ändå generellt formulerade.Och gällande tabletterna, så sa hon att de inte är bra i längden. Det är generellt, inte personligt. Att säga att hon inte vill äta, det är personligt, rätt och riktigt.

@Emma tyvvär så håller inte dina argument med “generellt eller personligt formulerat” hon har lika stor rätt och svara som du utan påhopp.

Alltså, alla har lika stor rätt att uttrycka sin åsikt om något. På ett forum får man dock räkna med att bli ifrågasatt, eller att någon inte håller med eftersom att man diskuterar. Det är inte samma sak som att bli påhoppad. På samma vis som alla har rätt att uttrycka sin åsikt, har alla samma rätt att reagera på vad som skrivs. Och med din logik borde ju du låta bli att hoppa på mig, eftersom att jag ju också har rätt att skriva min åsikt?

@Emma Nej ,jag kom inte med påhopp om dom “råden” du gav trådskaparen,DET hadde varit samma sak så NEj

Har ni pratat om det här problemet ingående, du och terapeut? Har denne gett några förslag om vilka verktyg du kan ta till? Exponeringsövningar?

Om jag vore som du skulle jag nog höra av mig till psykiatrin, och berätta om den omfattande problematiken du har. Lite beroende på hur det ser ut vid ditt sjukhus kanske du kan få hjälp via avdelningens kurator?

Fast vad gjorde ni rent praktiskt åt problemet? Gjorde du olika övningar? Sedan kanske personkemin mellan terapeuten du talade med och dig inte var klockren, man kan behöva prova sig fram. Jag är inte emot medicin överlag, men de är sällan hela lösningen på problemet. De kan hjälpa till att avdramatisera och i kombination med terapi kan det bli bra resultat. Men jag tror inte på att det funkar med enbart tabletter.

Alkohol lindrar för stunden, men ger på längre sikt ännu starkare känslor av ångest.

Ångest och fobier är tufft att leva med, men det finns hjälp att få! Om du mår så dåligt att du inte lämnar din bostad alls är det absolut dags att söka hjälp hos sjukvården. Kan du få hjälp med detta av en familjemedlem?

Den effektivaste långsiktiga behandlingen är exponering. Genom att utsätta sig för det som framkallar ångesten minskar den successivt. Jag vet att det kan vara oerhört tufft under behandlingstiden, men fantastiskt härligt när man sedan mår bättre! Exponering görs bäst tillsammans med en utbildad KBT-psykoterapeut.