Det är oerhört tufft att få diagnosen, och självklart gör det att man undrar över hur framtiden ska bli.

Jag har haft min diagnos i några år nu och inte fått några nya skov sedan jag började med bromsmedicin. Och då går jag ändå bara på första linjens behandling, så det finns starkare mediciner att sätta in om det skulle behövas.

MS är förstås något som finns med mig hela tiden men absolut inget jag tänker på varje dag längre. Jag har en ökad trötthet och lite nedsatt funktion i ena handen efter ett tidigare skov. Det har varit en omställning och jag har fått jobba lite med mig själv, hur jag prioriterar osv. Men nu jag klarar av att jobba heltid och ha en meningsfull fritid, vilket jag är oerhört tacksam över.

Ingen kan veta hur det kommer bli just för dig. Men för många som får behandling tidigt så blir sjukdomsförloppet inte så dramatiskt. Om du ännu inte fått någon större funktionsnedsättning av dina plack och du påbörjar behandling nu så borde dina framtidsutsikter vara goda!

Hej

Fick diagnos i september och det tog några månader att läka mitt första skov men är sedan Januari i princip helt återställd och glömmer ofta bort att jag ens har diagnosen.

Sen kommer det dagar just före ny dos ( tysabri ) som jag känner av mitt vänster ben att de liksom känns konstigt för att sen försvinna vid ny dos!
Det blir dock mindre och mindre för varje månad och hoppas att jag vid ett byta till Mabthera slipper detta upp och ned, ska vara med linjärt 🙂

Kör hårt och lycka till, det kommer gå kanoners!

Hej! Välkommen hit säger jag ändå, under omständigheterna.
Som jag ser det har de hittat din MS i väldigt tidigt stadie med så få plack – det är en bra början bara det. Som du säger är dagens MS-mediciner bra och effektiva och det är en sjukdom det forskas mycket på – även där en fördel och positiv sak (om vi ska titta under skiten och det tråkiga i att få en diagnos alls).
Det är okej att tycka att livet suger, att känna oro inför framtiden och att känna att allt slängs upp och ner, det gör det på ett eller annat sätt för oss alla, tror jag.

Efter 3,5 år kan jag ändå säga att min MS inte påverkar mig på daglig basis. Kan känna en trötthet när livet blir väl tungt och stressigt, kan känna ”sockerdricka” under fotsulor, framför allt, när jag stressar för mycket men däremellan lever jag mitt liv ganska så vanligt. Jobbar som IT-konsult, har extrajobb på café med längre tider, gymmar, springer Vårruset och Tjejmilen (inte snabbt men det är min egen lathet 😉).

Livet kommer fortsätta även för dig och kom ihåg att ingen vet vad som händer imorgon. Du kommer vara bättre kollad med blodprov, hälsa och magnetröntgen än majoriteten av befolkningen på jorden. Visst, hade vi kunnat välja att lämna tillbaka MS’en hade vi naturligtvis gjort det men det finns också fina saker med det som gör att du kan få lära känna dig själv på ett annat sätt och även få känna ett band med andra i samma situation.

Skriv av dig här, om du vill, vi är många som vill lyssna, trösta och uppmuntra! Och på riktigt, livet är inte slut här. Ta hand om dig! ♥️

Hej!
Beklagar diagnosen, det är såklart ett ganska tungt och omvälvande besked. Som andra sagt till dig så är dagens MS-medicin enormt mycket bättre än den varit. Sedan beror svaret på din fråga på ganska mycket, dagens medicin är som du säkert vet bromsmediciner och kan bromsa upp sjukdomsförloppet riktigt bra – de läker dock inte ut gamla skador. Risken för permanenta funktionsnedsättningar av de skov man hunnit ha återfinns alltså, MEN kroppen är otippat duktig på att läka/hitta nya vägar för att utföra en funktion. Jag minns inte riktigt hur lång tid man brukar säga att de kan ta för ett skov att läka ut helt eller delvis, men jag vill minnas att jag hade problem med händerna så länge att jag antog att det skulle bli en permanent nedsättning – men jag känner bara av det dagar då jag är sänkt numera.

Vad har du för symtom nu, och hur länge har du haft dem? 🙂

Japp jag har nog ca 300 symtom fria dagar per år iallafall.
Känner av pyttelite ibland (typ om jag har feber eller liknande att känseln i fingertopparna inte är 100%) men inte så jag funderar på det men jag kan notera det då. Diagnos för 7 1/2 år sedan å stått på bra bromsmedicin sedan dess.

Visst blir vissa dåliga i sin ms, det ska inte förringas men många mår helt okej också. Jobbar heltid å noll sjukdagar, tränar en hel del å innan Corona reste jag å seglade en massa på egen hand på medelhavet. I början va jag supersäsong att plötsligt vakna å ha fått nåt allvarligt skov ute på havet men nu känner jag mig trygg.

Det behöver liksom inte bli värsta scenariot! Kram

Hej!

Jag är 27 år gammal och fick min diagnos i februari 2020.
Jag fann också det här forumet när jag fick min diagnos och det hjälpte mig otroligt mycket att komma över den första perioden med sorg, ilska, chock och alla andra känslor man kan känna.
Jag kände precis som dig när jag fick min diagnos, tom och livrädd för vad som skulle hända, inte hända osv.

Mitt skov höll i sig i några veckor och har under senaste året fått göra flera MR för att se hur det utvecklats och jag har inte kvar några symptom från skovet och har sedan dess varit symptomfri.

Jag arbetar och tränar regelbundet, något som jag finner lugnande och kan känna att det hjälper min kropp. Men som tidigare nämnt alla är vi olika och orkar olika i vår vardag.

Något som jag tror är viktigt är att lyssna på sin egen kropp och vad man själv orkar, något jag försöker göra för mig själv.

Förstår att det är tungt just nu, skickar all styrka till dig och hoppas du mår bättre snart.