Hej!
Jag heter Lisa och har haft MS nu i typ 15 år(så är inte längre “ung med MS”), men var 24 år när jag fick diagnosen.
Jag har under åren dejtat med MS, och funderat liksom du hur jag ska göra med informationen kring MS. Jag tänker att MS var mycket mer stigmatiserat förut, folk saknade kunskap och likställde MS med rullstol.

Jag brukar säga det på första dejten, men i princip aldrig innan dejten(ifall vi textar). Jag upplever det som att folk faktiskt inte tycker att det är någon “stor grej” med att jag har MS. Det är i alla fall inget som skulle vara avgörande i fråga om det ska bli seriöst eller inte.
Jag känner att jag har oroat mig i onödan tidigare. Nu säger jag det när/om jag vet att jag vill träffa personen igen.

Jag har varit skovfri i många år, men för min egen del så kopplar jag skoven med min livsstil.

Hej!

Jag är idag 30 år och fick min diagnos när jag var 15-16 år, de tror dock jag haft ms sen jag var cirka 7-8 år gammal. Jag har de senaste 10 åren kanske haft 2-3 skov som då varat i bara några dagar. Medicinerna är JÄTTEBRA idag mot när jag blev diagnostiserad, så du kan förhoppningsvis vänta dig långa perioder där du mår väldigt bra. Jag fick förr ta sprutor varannan dag med influensa som biverkning och effekten var öndå bara va 30 %. Lagom kul i tonåren, men det gick bra ändå. 🙂

Jag har två barn idag och en till på väg. Familjeplanering har blivit mer påverkad för min del som kvinna, då man inte får ta behandlingen under graviditeten osv och helt inte ska amma. För dig som man tror jag inte det är så stor påverkan. Ett frågetecken kan ju vara hur man ska “orka med” småbarnsåren om man mår väldigt dåligt, men för egen del har det gått bra.

Jag kände min nuvarande sambo sen innan, så han visste redan om min diagnos. Men jag tycker att jag mår så pass bra och själv knappt tänker på min ms att jag nog inte hade nämnt det förrän längre fram, helt enkelt för att jag inte har behov av det. Men det finns ju inget rätt eller fel, man får ju gå på vad som känns bäst för en själv.

Lycka till!!

Fick min diagnos när jag var 25 år. Då sambo sedan många år tillbaka och vi valde att skaffa barn ganska omgående. Gifte oss ochvhar nu varit gifta i 15 år, tillsammans i 25 år. Jag hade mitt senaste skov när jag var gravid 2006-2007 och har rester kvar men inget som påverkar mig. Jag blir stadigt sämre men det går långsamt. Jobbar 90% och har de hjälpmedel jag behöver för att jag ska fungera.

Jag hade mitt senaste skov för 11 år sen och har inte blivit sämre under den här tiden. Läkarna vet inte om det beror på effektiva mediciner eller om jag har godartad ms. Men de säger också att med rätt medicinering är det rimligt att tänka att man är helt skovfri.

Jag har fått två barn under sjukdomen och har levt livet som vanligt med jobb, hus och barn. Jag har fatigue som största problem men med en genomtänkt vardag och att vara noga med vila, träning och mat så kan jag leva livet som jag vill ändå. Mitt tips är att inte ta ut något negativt i förskott utan att leva på som du vill och sen anpassa livet framöver om det skulle visa sig att det behövs.