Ung Med MS-
Inlägg
-
-
Memento Somnium är i grunden en cykelklubb men annorlunda på så vis att klubben särskilt välkomnar personer med MS. Klubben välkomnar nybörjare och erfarna och det ursprungliga syftet som lever kvar är att stötta MS patienter att komma igång med träning och då primärt cykling.
Vi deltar i Vätternrundan och andra cykellopp som ett lag där vi gemensamt har en målsättning, som oftast är att vi går i mål tillsammans.
Vi tränar tillsammans när det är möjligt men det är inte uppstyrt på traditionellt sätt utan mer en virtuell klubb med ett större syfte än att vinna cykeltävlingar.
Ibland gör vi insamlingar, fundraising, och de pengar vi samlar in ska vi använda till att bidra till personer med MS så att de kan komma igång med cykling eller träna mer eller bättre än tidigare. Ett bidrag kan vara inköp av en cykel eller annan träningsutrustning, personlig träning under en period eller andra aktiviteter som kan leda mot målet.
Jag som har dragit igång den här satsningen har en bakgrund som idrottare i olika former genom i stort sett hela mitt liv. Som ung spelade jag fotboll, i Sverige som bäst i Juniorallsvenskan när det hette så jag spelade fotboll i High School i USA och var då rankad som nummer ett i min delstat, Connecticut. När jag blev äldre ägnade jag mig åt långdistanslöpning, multiusport och triathlon. Under åren sprang jag marathonlopp i Sverige, Frankrike och USA; Mont Blanc och New York Marathon. Som triathlet har jag gjort två Ironman (Sverige och Japan) och dessutom kvalat in till VM i Ironman 70.3.
2017 diagnostiserades jag med MS och det var förstås en hård smäll även för mig. Jag visste inte vad det skulle innebära. Jag uppmanades att träna och såg förstås positivt på det, med min bakgrund blev det en enkel väg till ett liv som jag trots allt kände igen. Efter hand insåg jag att alla uppmanas att träna, att ta ut sig, cykla, springa och simma, bli anfådd. Det finns studier som stödjer det och det är ett sätt att hålla skov borta. Du kan höra min historia på MS Podden (lyssna via iTunes eller acast)
Jag förstod ju också att alla inte har lika lätt att ta till sig dessa råd, att träna. Som om det inte var nog att få veta att man har en kronisk sjukdom, nu ska jag träna också.
Vi vill med det här initiativet göra det lättare att träna, på ett sätt som passar dig bäst. Kanske kan en elcykel göra det möjligt för dig att cykla till jobbet, då ska man kunna vända sig till oss och få stöd.
Vi hoppas att så många som möjligt vill bli medlemmar, och ju fler som dessutom är aktiva är förstås ännu bättre. Som medlem gör du så mycket och så lite som du vill, och som medlem får du också möjlighet att ansöka om det bidrag du tror är bäst för dig.
Vi finns på Instagram (@mementosomnium), Facebook (mementosomnium710) och på webben, mementosomnium.org där du också kan bli medlem. Ju fler vi blir på sociala medier desto större är chansen att samla in mer pengar.
-
Frohm,
vilket trevligt initiativ du ger – BRAJag har tränat massor som ung – både med ishockey och fotboll – men allt efter att yrkeskarriären tog fart minskades den fysiska aktiviteten till ett par tre dagar i veckan på gym. Sen kom diagnosen 1996 och var under flera år oförändrad och kunde löpa och springa men gjorde det allt mindre.
Efter MS-rehabiliteringen sommaren 2017 på Frösunda tränade vi vid varje tillfälle de dagar vi hade tillsammans. En effekt av den fysiska träningen var att jag gärna önskade vila ett par timmar när jag sen kom hem.
Tanken som kom upp då var att faktiskt cykla för att motionera hjärtat snarare än att göra det på gymmet vilket inte kändes stimulerande då jag idag har lägre styrka på både höger och vänster sida av kroppen.
Jag åkte då in förbi en cykelhandlare för att se på de nya elcyklarna. Lockande men då jag aldrig har testat en elcykel så skulle jag gärna få en personlig erfarenhet av hur känslan är med elcykel. Berättade för cykelhandlaren att jag hade MS-rehabilitering på Frösunda och att erbjuda elcykel som träning där skulle uppskattas.
Gillar ditt inlägg om cykel som motion då jag är övertygad om att MS-patienter mår bra av motion anpassad för respektive person. Och jag tror att fler MS-patienter har intresse av att få prova att cykla med en elcykel så ett event där detta kan provas lär uppskattas.
Nån fler som skulle vilja prova elcykel och känna efter om det kan vara en passande motion?
Palle / Råsunda
-
-
Toppeninitiativ!
Är själv en riktig träningsfantast och har alltid varit. Tränar och tävlar i tyngdlyftning så väldigt olikt triathlon och cykel, men med det sagt så tränar jag även terränglöpning 1 gång/v, och då och då ger jag mig ut på cykelrundor. Även fast jag inte cyklat så långt som Vättern så blev det några pass på 8 mil i somras tillsammans med en triathletkompis. Är vansinnigt kass på simning och har alltid haft ett dåligt löpsteg så triathlon är inte för mig, även om jag faktiskt hade planerat att ställa upp i mitt första triathlon (ett kort avslappnat event) för några v sedan men en matförgiftning satte stopp tyvärr.
Du nämner studier och då vill jag slå ett litet slag för de studier som är presenterade i träningstråden här på forumet, och den artikel i biblioteket som handlar om livsstilsråd kring MS.
-
En sidogrej @frohrn men såg ett av dina första inlägg på Instagram där du pratar lite om trassel med att springa. Det jag skriver om nu är förvisso en anekdot så ta det för vad det är men berättelsen kanske kan väcka någon tanke iaf?
Jag har en kompis som har MS och som likt dig hade svårigheter med löpningen. Efter ett tag in i passen började benen svika och han var tvungen att sluta. Han beslutade sig för att pröva en tredagarsfasta och efter den berättade han för mig att benen kändes klart bättre och pass som tidigare brutits efter 2-3 km höll numera 5 km. Som sagt, en lös anekdot, helt ovetenskaplig men en som kanske kan väcka en tanke iaf? Jag och @Qbert har även samlat ihop ett gäng vetenskapliga artiklar kring fasta/intermittent fasta/kalorirestriktion i artikeln kring livsstilsråd vid MS, och jag kan rekommendera att läsa iaf den refererade artikeln från Valter Longos grupp vid UCLA.
-
-
Tokig tanke kanske men tänk om man skulle starta ett tävlingslag enbart med MS-patienter. Man kan ställa upp i allt från cykellopp, swim-run och löplopp till tennis och styrketävlingar. Visst, man kanske inte behöver ta Vättern som första tävling men det finns ju massvis med cykellopp i varierande längd. Man kan alltid anpassa tävlingsomfång till vad medlemmarna vill och kan. Och man ska inte glömma att väldigt många MS-patienter kan prestera på hög nivå så laget skulle verkligen inte per automatik bli ett sämre sådant. Aja, nu ska jag sluta spåna:)
-
Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.