Hej Allihopa, hoppas ni mår bra !

Det var inte meningen att jag skulle skriva en uppsatts men jag hoppas ni orkar läsa allt och kan hjälpa mig 🙂

Jag tänkte bara börja med att berätta lite om min studie situation. Det är så att jag har altid haft svårigheter med mina studier som barn och när jag började gymnasiet fick jag en diagnos på dyslexi. Jag kommer ihåg min resa dit var att jag alltid fick höra att det inte var något fel på mig fastän jag sökte hjälp och hade sämsta resultaten på lys test man gjorde som barn, alla nationella prov och prov generellt. Efter min dyslexi diagnos fick jag min MS diagnos sommaren samma år och hade svårt att acceptera det. Det var som två smällar på en gång.

Jag gick igenom en sorgsen och deprimerad tid, det var då jag förstod varför jag var som jag var. Jag fick svar på varför jag alltid blev utmattad och inte orkade läsa och skriva. Varför jag inte orkade ta mig till skolan och varför jag ofta fick migrän och andra symptom. Eftersom MS var nytt kunde inte min skola hjälpa mig och alla jag träffat med MS har sagt att det inte vart någon skillnad på när dem studerat med MS eller utan. Jag till och med vände mig till olika myndigheter för stöd och hjälp och kände mig sviken från dem. Till och med min läkare på den tiden kunde inte hjälpa mig.

På grund av detta jobbade jag tidigt från en ung ålder, för jag kände att göra något praktisk var bättre än att läsa och memorera. Men jag hade såklart drömmar jag visste var omöjlig att nå med den situationen jag var på. Så jag jobbade i kanske 6-9 år i olika jobb tills jag börja känna att jag brände ut mig totalt. Så 2020 gick jag på rehab och träffade inte många i min åldersgrupp. Alla hade redan gått ut universitet utan MS och börjat jobba ett. Dem kunde hjälpa mig och stötta mig med annat men ingen kunde hjälpa mig med min studie situation.

Efter min rehab slog pandemin ut och jag var hemma arbetslös. Då tänkte jag kämpa med komvux som jag glömde nämna tidigare att jag gjorde dem tidigare 8 åren också. Jag träffade då studie teamet som ska hjälpa dem med funktions variation och vara där för dem som behöver stöd. Men jag kände att dem inte ville hjälpa mig och ta mitt ärende. Som sagt jag har alltid känt mig ensam och tagit mitt ärende på egen hand men känner bara att jag inte kommer någon vart och att jag kanske bara är dum.

2021 sökte jag till bas år men blev inte behörig men min handläggare var snäll nog och rekommenderade ett annat program i folkhögskolan som ger möjlighet att komma in i universitetet. Jag fick tyvärr ingen hjälp heller under mina studier för dem hade inga såna hjälp medel, men jag klarade av dem två terminerna ändå yippi. Jag gjorde HP och sommaren 2022 kom jag in på tandhygienist programmet.

Den glädjen är obeskrivlig, efter allt slit och kämpande kom jag in på programmet jag drömt om att plugga i universitet och har alltid vart en dröm. Men för varje dag som går känns det som att jag inte är menat att plugga, för vi har redan haft fyra tentor och alla dem tentorna fick jag underkänt. Att få underkänt känns det som att jag är i lågstadiet igen, när jag kände mig som dummast.

Jag har alltid behövt en person som kan förklara vad jag läser och ”plugga” med mig. För jag förstår bäst när någon sitter med mig och hjälper mig på de sättet, då fastnar det också enkelt.

Jag har tagit kontakt med Funkis och min kurs ansvarig och dem har försökt hjälpa mig men det är inte tillräckligt… det är inte sån hjälp jag behöver, extra tid vid provtillfällen, inspelningar och att lyssna på proven.

Nu är vi på slutet av mina bekymmer och jag tror ni vet redan vad jag vill ha råd för. Men jag undrar om någon känner till olika studie stöd man kan få för någon med MS och Dyslexi?
känner ni någon som läxhjälp eller en Study buddy man kan ha under sin universitets period? En person som hjälper dig plugga och är där för att svara på frågor….?

Skulle uppskatta alla svar och råd om hur ni har gjort under er studier.

Bästa hälsningar
Nora 🙂