Som andra skriver här så behöver inte livet ta slut. Behandlingarna som finns idag ger en goda möjligheter till att leva ett fullt normalt liv. Jag har själv egentligen mått sämre av själva oron än vad jag har av min MS, och insikten att man mår ännu sämre av att grubbla, tänka på, och oroa sig över sjukdomen har hjälpt att hitta tillbaka igen.
Men det tar också tid att smälta en sådan här grej, och det ska det få göra – du nämner att du har stöd från familjen, och jag gissar att de har förståelse för det? Ta din tid, låt kropp och sinne återhämta sig ordentligt.