Det är en svår balansgång mellan att göra vad man vill och göra vad som är rekommenderat ur ett sjukdomsperspektiv. Jag tror inte att jag mår särskilt bra, MSmässigt, av de situationer jag utsätter mig för relaterat till mina studier och mitt jobb med stressen som det innebär. Men samtidigt känns det omotiverat att anpassa sig, allt för mycket, nu till något som kanske eventiellt händer i framtiden.

Men det är det som är klurigt med framtiden…. så mycket kan hända, men det kan lika gärna utebli. Så planera sitt liv långt i förväg känns svårt… för att allt känns så osäket.